Hund för allergiker: vad hundallergi är och vilka hundraser som brukar fungera

Vad du egentligen är allergisk mot

Hundallergi är en IgE-medierad allergi mot proteiner som hunden själv producerar. Sju är beskrivna och namngivna enligt systemet Can f (Canis familiaris) 1 till 7. De viktigaste:

• Can f 1 – huvudallergenet. Ett lipokalin som bildas i tungans och hudens körtlar och finns i saliv, mjäll och päls. Det är Can f 1 som mäts när forskare vill veta hur mycket hundallergen som finns i ett hem.
• Can f 2, Can f 4, Can f 6 – också lipokaliner från saliv och hud. Can f 6 korsreagerar med katt- och hästallergen, vilket förklarar varför många reagerar på flera djurslag.
• Can f 3 – hundens serumalbumin, finns i blod, mjäll och saliv. Korsreagerar med albumin från katt, häst och nöt.
• Can f 5 – prostatakallikrein. Bildas bara av okastrerade hanhundar och utsöndras i urinen, därifrån till päls och mjäll. Mer om det strax.
• Can f 7 – ett mindre vanligt allergen (NPC2-protein) som identifierats senare.

Poängen är att inget av dessa proteiner bildas i pälsen. Håret är transportmedel: hunden slickar sig, mjällflagor fastnar i pälsen, pälsen fäller eller gnids av mot soffan, och allergenet hamnar i damm och luft. Partiklarna är små och lätta och svävar länge – därför reagerar allergiker ofta i rum där hunden inte ens är just nu, och i hem där en hund bott tidigare.

Bara allergisk mot hanhundar? Can f 5 förklarar det

Can f 5 identifierades 2009 av en svensk forskargrupp (Mattsson et al., Journal of Allergy and Clinical Immunology). De renade fram ett IgE-bindande protein ur hundurin, fann att det var prostatakallikrein, och testade serum från 37 hundallergiker: 26 av dem (70 %) hade IgE-antikroppar mot proteinet, och 14 av dessa 26 reagerade inte alls på Can f 1, 2 eller 3. Med andra ord är en stor andel hundallergiker känsliga för ett allergen som tikar och kastrerade hanar knappt bildar.

Att det spelar roll i praktiken visades i en randomiserad studie från Köpenhamn (Schoos et al. 2020, JACI: In Practice). Av 22 ungdomar (15–18 år) som tidigare visat sensibilisering mot hund var 7 känsliga enbart mot Can f 5. Alla 7 fick positivt pricktest mot extrakt från hanhund, men bara 1 av 7 mot extrakt från tik. Vid provokation i ögat reagerade 5 av 7 på hanhundsextrakt och 1 av 7 på tikextrakt.

Vad betyder det för dig? Om komponenttestet visar att du bara är sensibiliserad mot Can f 5 kan en tik – eller en kastrerad hanhund – fungera betydligt bättre än en okastrerad hane. Det är den enda "hundtyp" där forskningen faktiskt stödjer att ett val gör systematisk skillnad. Det är också ett skäl att göra utredningen ordentligt i stället för att bara testa "hund".

Varför "allergivänlig ras" är en myt

Begreppet "hypoallergen hund" har levt på uppfödarsajter och i kennelklubbars raslistor i decennier, men de två studier som faktiskt mätt saken hittade ingenting.

Nicholas et al. 2011 (American Journal of Rhinology & Allergy) samlade golvdamm från spädbarnsrummet i 173 hem med en hund i Detroit-området, en månad efter barnets födelse. Hundarna var av 60 raser, varav 11 marknadsförs som "hypoallergena". Can f 1-halten i dammet skilde sig inte mellan hem med "hypoallergena" och andra hundar, oavsett hur forskarna delade in grupperna – de prövade fyra olika indelningar.

Vredegoor et al. 2012 (Journal of Allergy and Clinical Immunology) gick längre. Forskarna i Utrecht mätte Can f 1 i päls- och hårprover från 356 hundar – 196 labradoodle, pudel, spansk vattenhund och airedaleterrier i gruppen "hypoallergena", 160 labrador retriever och hundar av blandade andra raser som kontroll – och dessutom i golvdamm och luft i hundarnas hem. Resultatet: de "hypoallergena" raserna hade högre Can f 1-halter i hårproverna än kontrollhundarna (geometriskt medelvärde 2,26 mot 0,77 mikrogram per gram hår), och i luften i hemmen fanns inga skillnader alls. Bara i golvdammet syntes en skillnad, och bara för labradoodle, där halten var lägre. Variationen mellan enskilda hundar inom samma ras var stor. Författarnas slutsats i titeln: det saknas belägg för att beskriva någon hundras som hypoallergen.

Astma- och Allergiförbundet säger samma sak på sin sida om pälsdjursallergi: allergisäkra hundar finns inte, halterna varierar mellan raser men "mängden allergen skiljer sig markant mellan individer inom samma hundras". Svenska Kennelklubben skriver rakt ut att svaret på frågan om allergivänliga raser är nej, och att påståenden om att blandraser, hårlösa hundar eller hundar som inte fäller skulle vara allergivänliga är felaktiga.

Vad som ändå kan spela roll i praktiken

Att rasen inte styr allergenproduktionen betyder inte att alla hundar är lika i ett allergikerhem. Fyra saker gör skillnad, och ingen av dem är en rasgaranti:

Fällning sprider mjällen

En hund som tappar underull två gånger om året och hår året runt lämnar hår med vidhängande mjäll överallt: i soffan, i bilen, i sängen. En hund vars päls växer och sällan lossnar håller kvar mer av mjällen tills den borstas eller badas. Det sänker inte hundens allergenproduktion, men det kan sänka spridningen i hemmet – förutsatt att pälsvården sköts, och att den sköts av någon annan än allergikern, gärna utomhus.

Bad och borstning

Bad sänker mängden Can f 1 i pälsen för stunden, men halten byggs upp igen, och täta bad är för mycket för många hundars hud. SKK:s råd till allergiker med hund är att tvätta hunden regelbundet med allergenreducerande schampo och sköta hudens barriär. Se det som ett komplement, inte en lösning.

Individen

Det viktigaste fyndet i Vredegoor-studien var spridningen mellan enskilda hundar. Det betyder att du kan tåla en viss pudel och reagera kraftigt på dess kullsyskon. Därför handlar allt om att testa just den hund du funderar på – inte rasen.

Hemmet

Astma- och Allergiförbundets råd om sanering är konkreta: tvätta det som går att tvätta i minst 60 grader, dammsug med allergentätt filter, torka av släta ytor med fuktig trasa och gör dig av med stoppade möbler där djuret legat – allergenerna är "nästan omöjliga att få bort från textilier". SKK lägger till det som gäller när hunden bor kvar: hundfria zoner med sovrummet som den viktigaste, luftrenare, HEPA-dammsugare, våttorkning och handtvätt efter kontakt med hunden. En luftrenare sänker halten svävande allergen men gör inget åt det som ligger i soffan.

Raser som fäller lite – vad många allergiker rapporterar

Listan nedan är inte en lista över allergivänliga raser, för sådana finns inte. Det är raser vars päls växer i stället för att fällas, och som många hundallergiker uppger fungerar bättre för dem – utan att det går att lova något för en enskild hund. Alla kräver regelbunden klippning eller trimning, vilket också är en kostnad: professionell pälsvård var sjätte till åttonde vecka hela hundens liv.

Två saker att ha klart för sig. Den hårlösa chinese crested saknar päls men har hud, talg och saliv precis som andra hundar – hårlös är inte allergenfri, och en del allergiker reagerar mer på hårlösa hundar eftersom huden är exponerad. Och blandraser som labradoodle och cockapoo varierar enormt: en labradoodle kan ärva pudelns päls, labradorens päls eller något mittemellan, och den avgörande frågan går inte att svara på förrän valpen är några månader gammal. Labradoodle ingick för övrigt i den grupp som hade högst Can f 1 i pälsen i Vredegoor-studien.

Utredning: ta reda på vad du reagerar på

Innan du testar hundar bör du veta vad du faktiskt är allergisk mot. Vårdcentralen kan göra det mesta:

• Pricktest. En droppe allergenextrakt läggs på huden som sticks lätt. Svaret kommer efter ungefär 15 minuter. Visar om du har IgE-antikroppar mot hund som helhet.
• Blodprov (specifikt IgE). Mäter antikroppar mot hund i blodet. Kan tas även om du äter antihistamin.
• Komponentdiagnostik. Ett blodprov som mäter IgE mot de enskilda allergenerna Can f 1, Can f 2, Can f 3 och Can f 5 var för sig. Det är här du får reda på om du är "hanhundsallergiker" (bara Can f 5), om du reagerar på albumin (Can f 3, med korsreaktion mot katt och häst) eller på de klassiska saliv- och mjällallergenerna. Be uttryckligen om komponenttest – det ingår inte alltid i en standardutredning.
• Spirometri om du har hosta, pip eller andfåddhet, för att upptäcka astma.

Ett positivt test betyder sensibilisering, inte nödvändigtvis besvär. Omvänt: har du tydliga symtom av hundar men negativt test är det värt att gå vidare till allergolog. Har du astma är utredningen extra viktig, eftersom en hund i hemmet kan försämra astman långsamt utan tydliga akuta reaktioner.

Så testar du innan du skaffar hund

En enda träff med en valp i uppfödarens kök säger nästan ingenting – du är där en timme, valpen har badats, och du kanske redan tagit en antihistamin. Gör så här i stället:

1. Träffa just den hunden flera gånger. Tre till fyra besök på minst en timme, utan antihistamin de senaste dagarna (fråga din läkare hur länge just din medicin sitter i). Klappa, låt hunden slicka handen, gnugga inte ögonen.
2. På flera platser. Hemma hos uppfödaren, utomhus och helst i ett litet rum med stängd dörr. Reaktionen i ett välstädat, luftigt hem är inte samma som i din egen lägenhet.
3. Ta hem hunden en helg. Många uppfödare och de flesta omplaceringsverksamheter går med på en provperiod. Två–tre nätter med hunden i ditt hem, gärna i vardagsrummet där du sitter mest, ger ett betydligt ärligare svar. Skaffa aldrig en hund som inte får återlämnas om det inte fungerar.
4. Testa rätt kön. Om komponenttestet pekar på Can f 5: testa tikar, eller en kastrerad hane, och jämför medvetet med en okastrerad hane om du får chansen.
5. Testa vuxna hundar, inte bara valpar. Valpar har mindre hud, mindre saliv och ingen färdigutvecklad prostata. En valp du tål kan bli en vuxen hund du inte tål. Träffa föräldradjuren eller en vuxen hund från samma uppfödare.
6. Ha en plan B innan du hämtar hunden. Skriv ner vad ni gör om det inte fungerar om ett halvår: vem tar hunden, vad kostar det, vad säger köpeavtalet.

Astma- och Allergiförbundets generella råd är att ett barn med konstaterad hund- eller kattallergi inte bör ha djuret hemma, eftersom besvären kan förvärras. Undantaget de nämner är barn med välkontrollerad astma där allergi uteslutits. För vuxna med lindrig allergi och utan astma är det en avvägning du gör med din läkare – många gör den, och lever bra med hund och åtgärderna ovan.

Allergivaccination finns

Allergen immunterapi (ASIT, ofta kallat allergivaccination) är en behandling där du under flera år får små, stegvis ökande mängder av allergenet – som sprutor eller tabletter beroende på allergen – så att immunförsvaret vänjer sig. Enligt Astma- och Allergiförbundet finns behandlingen för bland annat hund och katt och är aktuell när vanliga allergimediciner inte räcker. Behandlingen sker via allergimottagning, pågår i flera år (förbundet beskriver besök var sjätte vecka under tre år för kattallergi) och passar inte alla. Fråga din läkare om det är ett alternativ i ditt fall – men skaffa inte hund i förväg med ASIT som plan.

Om du redan har hund och blir allergisk

Allergi kan debutera i vuxen ålder, och ibland flera år efter att hunden flyttat in. Det du gör då är i turordning:

• Utred. Pricktest, IgE och komponenttest. Det är inte säkert att det är hunden – björkpollen, kvalster och mögel ger samma symtom, och en hund som varit hemma i fyra år är sällan den nya faktorn.
• Om det är hunden: minska exponeringen först. Hundfritt sovrum med stängd dörr, hunden bort från soffa och säng, HEPA-dammsugare, tvätt i 60 grader, byt ut heltäckningsmattor och gamla stoppade möbler om du kan. Låt någon annan borsta och bada hunden, utomhus. Tvätta händerna efter kontakt. Detta räcker för en del med lindriga besvär.
• Om det är Can f 5 och hunden är en okastrerad hane: kastration är en åtgärd som faktiskt kan påverka just det allergenet. Diskutera med veterinär – kastration är ett ingrepp med egna för- och nackdelar, och det är ingen garanti, men det är ett av få val där mekanismen är känd.
• Behandla symtomen. Antihistamin, nässpray med kortison och vid behov astmamedicin enligt läkarens ordination. ASIT om ovanstående inte räcker.
• Om det ändå inte går – särskilt vid astma som försämras – är omplacering det ansvarsfulla alternativet. Uppfödaren är ofta första kontakten (många SKK-uppfödare hjälper till), därefter rasklubbens omplaceringsverksamhet. Kom ihåg att allergenet ligger kvar i hemmet i månader efter att hunden flyttat; en grundlig storstädning med byte av textilier behövs för att märka full effekt.

Allergi mot katt fungerar på samma sätt – huvudallergenet där heter Fel d 1 – och det finns en motsvarande genomgång i guiden om kattallergi . Skaffar du hund och vill ha ordning på det praktiska första året finns checklistan för ny valp .

Vanliga frågor