Hundträning

Inkallning hund: så tränar du en inkallning som håller när det gäller

Inkallningen är den enda övningen som avgör om hunden får vara lös eller inte. Den här guiden är för dig som vill bygga den från grunden med valp eller vuxen hund, eller reparera en inkallning som slutat fungera. Du får ett protokoll med kriterier för varje steg, så att du kan börja träna i dag.

Av husdjur.com Uppdaterad 2026-09-14 11 min läsning
Inkallning hund: så tränar du en inkallning som håller när det gäller

Kort svar: Välj en ny signal (ett ord du inte använder till annat, eller en visselpipa), betala den med hundens allra bästa belöning varje gång de första månaderna, och träna i stigande svårighet: inomhus, långlina i trädgården, långlina med störningar, släpande lina, lös. Gå vidare först när hunden klarar nio av tio inkallningar på nuvarande nivå. Kalla aldrig in för att avsluta det roliga – släpp iväg hunden igen i de flesta fall. Straffa aldrig en hund som kommer, hur sent den än kommer.

Varför inkallningen är den viktigaste övningen

Enligt 16 § lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter ska hundar under tiden 1 mars–20 augusti "hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt". Resten av året ska de hållas under sådan tillsyn att de inte driver eller förföljer vilt. Lagen säger inte "koppel", men i praktiken är det bara en hund med fungerande inkallning som kan vara lös i skog och mark 21 augusti–28 februari utan att ägaren bryter mot lagen. Enligt 17 § får jakträttshavaren dessutom ta hand om en hund som springer lös där det finns vilt. Lägg till kommunala ordningsföreskrifter med koppeltvång i parker, på badplatser och i tätorter, så inser du att den lösa hunden i Sverige är en förmån som inkallningen köper.

SKK skriver det rakt i broschyren Välkommen valp : "Att din hund kommer när du ropar eller visslar på den är ett måste. Det kan vara livsfarligt för både hunden, dig och andra människor om inkallningen inte sitter." En hund som inte kommer när en älg reser sig, när en bil närmar sig eller när en främmande hund kommer i koppel är en hund du inte kan skydda. Inkallningen är också det som skiljer ett spännande ögonblick från ett dygn av letande – har olyckan redan hänt hittar du vad du gör i hunden har sprungit bort .

Metoden: belöning, inte bestraffning

Allt i den här guiden bygger på belöningsbaserad träning. Det är inte bara en smaksak. Jordbruksverkets föreskrifter om hållande av hundar och katter (SJVFS 2020:8, saknummer L102) förbjuder stackelhalsband, djurskyddsförordningen (2019:66, 2 kap. 16 §) förbjuder utrustning som ger djur elektrisk stöt för att styra beteendet – Jordbruksverkets egen sammanfattning är "elhalsband och stackelhalsband får inte användas på hundar" – och djurskyddslagen (2018:1192, 2 kap. 9 §) förbjuder att djur agas eller tillfogas skada. Forskningen pekar åt samma håll: Vieira de Castro med kollegor (PLOS ONE, 2020) följde 92 sällskapshundar vid sju hundskolor och fann att hundar som tränades med aversiva metoder visade fler stressbeteenden, högre kortisolökning efter passen och en mer pessimistisk bedömning i ett kognitivt test utanför träningen – och ju större andel aversiva inslag, desto tydligare effekt. Gal Zivs genomgång av 17 studier (Journal of Veterinary Behavior, 2017) slutar med att den som hanterar hundar bör förlita sig på positiv förstärkning och så långt som möjligt undvika bestraffning. Svenska Brukshundklubbens policy för hundhållning och träning säger detsamma: utbildning ska bygga på "kunskap och positiva metoder", och våld mot hunden är förbjudet.

För just inkallning finns ett extra skäl: en hund som vet att det kan bli obehagligt när den kommer fram kommer långsammare, eller inte alls. Det är hela problemet i ett nötskal.

Välj signal – och välj en ny

Hundens namn är oftast redan utslitet. Du säger det tjugo gånger om dagen utan att något händer, och ibland med irriterad röst. Det gör namnet till en dålig inkallningssignal – det betyder "ägaren pratar", inte "kom hit nu, det blir fantastiskt". Välj i stället en signal som är helt ny för hunden, så att den bara någonsin kopplas till att komma och få bra betalt.

Signal Fördelar Nackdelar
Nytt ord ("Hit!", "Kom!", ett påhittat ord) Alltid med dig. Går att säga glatt. Färgas av ditt humör. Bär kort i vind och skog.
Visselpipa (t.ex. två korta stötar) Låter likadant oavsett vem som blåser eller hur arg du är. Hörs på flera hundra meter. Lätt att lära hela familjen. Måste finnas i fickan. Signalen "slits" om någon blåser utan att belöna.
Namnet Hunden känner redan igen det. Redan urvattnat. Används till allt annat. Undvik som ensam inkallning.

Många använder både och: ett ord för vardagsinkallning på nära håll, visselpipa för avstånd. Vilket du än väljer: alla i hushållet använder exakt samma signal, och signalen sägs eller blåses en gång. Upprepar du den fem gånger lär sig hunden att de fyra första inte räknas.

Belöningen avgör allt

Inkallningen konkurrerar med det roligaste hunden vet: en kaninlöpa, en hundkompis, en fågel som lyfter. Belöningen måste stå sig i den konkurrensen. Tre principer:

  • Jackpot. De första veckorna betalar du varje inkallning som om hunden vunnit på lotto: tre till fem små bitar av något hunden bara får vid inkallning – kokt kyckling, leverpastej på tub, korv – matade en i taget vid dina fötter under tio sekunder, gärna med glad röst och kel om hunden gillar det. Torrfoder duger inomhus, inte i skogen.
  • Variabel belöning när signalen sitter. Efter att hunden kommer pålitligt i en miljö varierar du: ibland jackpot, ibland en bit, ibland lek, ibland bara beröm och iväg igen. Oförutsägbarheten håller motivationen uppe – hunden vet att det kan bli storvinst. Gå aldrig till noll: en inkallning som aldrig betalas tappar värde.
  • Premacks princip: friheten som belöning. Psykologen David Premack visade att ett beteende hunden gärna gör (springa iväg, nosa, hälsa på kompisen) kan belöna ett beteende den gör mindre gärna (avbryta och komma). Kalla in, belöna, ta i selen – och säg sedan "varsågod" och släpp iväg hunden till det den höll på med. På så vis blir inkallningen inte slutet på det roliga utan en biljett tillbaka till det. För många hundar, särskilt jakthundar, är det här den starkaste belöningen du har.

Mat, lek eller frihet? Prova. Retrievrar och vallhundar tänder ofta på en boll eller ett kamptrasa mer än på mat; spetsar och drivande hundar värderar friheten högst; de flesta valpar tar maten. Byt belöning när du märker att den slutat bita.

Protokollet steg för steg

Passen är korta: 5–10 minuter, 5–10 inkallningar, en till tre gånger om dagen. En valp orkar mindre än en vuxen. Sluta alltid när det går bra. Skriv gärna upp hur många av tio som lyckas – det är ditt enda objektiva mått på när du får gå vidare.

Steg 1 – ladda signalen (inomhus, 1–2 veckor)

Signalen ska betyda "godis regnar vid ägarens fötter" innan du testar den på riktigt. Sätt dig på golvet med hunden en meter bort. Säg signalen en gång, och i samma sekund som hunden rör sig mot dig: jackpot vid fötterna. Tio repetitioner, tre pass om dagen. Efter några dagar går du till ett annat rum, säger signalen och belönar när hunden dyker upp. Lek "pingis" i familjen: en person kallar, belönar, nästa person kallar. Kriterium för att gå vidare: hunden släpper det den gör och kommer direkt, från ett annat rum, nio gånger av tio.

Steg 2 – trädgård eller gård med långlina (2–3 veckor)

Nu tillkommer dofter, ljud och avstånd. Fäst en långlina på 10–15 meter i en sele (aldrig i halsband – ett ryck i linan i full fart skadar halsen). Låt hunden nosa runt. Kalla in när du bedömer att chansen att lyckas är hög: hunden är inte mitt i något, den har nyss tittat på dig. Belöna, ta lugnt i selen, belöna igen, släpp iväg. Att ta i selen är en egen del av övningen – många hundar lär sig att komma till en meters avstånd och sedan dansa undan, för att handen mot halsbandet brukar betyda hemgång. 5–8 inkallningar per pass. Kriterium: 9 av 10 under två pass i rad.

Steg 3 – störningar i stigande ordning (4–8 veckor)

Här faller de flesta inkallningar, för att man hoppar från trädgården direkt till skogen med rådjursspår. Gör i stället en trappa och ta ett steg i taget, alltid med långlina:

  1. Tom parkering eller gräsplan på morgonen.
  2. Samma plats med människor på 30–50 meters avstånd.
  3. Park med hundar i koppel på avstånd.
  4. Skogsstig utan färsk vittring (be gärna någon gå före och kolla).
  5. Skogsstig med vittring, sedan strand, sedan lekande hundar.

Ny störning: börja på nära håll och med signalen sagd i ett läge där hunden kan lyckas. Misslyckas två inkallningar i rad på samma nivå har du gått för fort – backa ett steg och kör ett pass till. Hoppa inte över steg för att hunden "brukar" komma; det är just skillnaden mellan "brukar" och "alltid" som avgör om den får vara lös.

Steg 4 – släpande lina (2–4 veckor)

Släpp linan och låt den släpa efter hunden. Hunden upplever sig lös; du kan fortfarande kliva på linan om det behövs. Träna i samma miljöer som steg 3. Kalla in ofta och betala bra – det här är sista chansen att sätta vanan att det alltid lönar sig att vända om.

Steg 5 – lös

Ta av linan där hunden redan lyckats med släpande lina. Fortsätt kalla in flera gånger per promenad, betala varje gång i början, släpp iväg igen i nio fall av tio. Underhållsträningen slutar aldrig: en inkallning som inte betalas på ett halvår är en inkallning som försvunnit.

Långlinan – din säkerhet, inte ett styrmedel

Långlinan finns för att hunden inte ska kunna misslyckas på ett sätt som lönar sig (springa efter rådjuret och få den upplevelsen som belöning). Den ska inte användas för att dra in hunden. Kommer hunden inte: gå tyst hand över hand längs linan tills du är hos hunden, ta i selen, gå tillbaka och gör en lättare repetition. Ingen belöning, inget straff, bara ett konstaterande att nivån var för svår. Välj en lina i biothane eller gummerad väv (fastnar mindre, drar inte in vatten) med 10–15 meters längd; längre är svårhanterligt i skog. Håll aldrig linan runt handen eller fingrarna.

Fel som förstör inkallningen

Felet Vad hunden lär sig Gör i stället
Ropa när hunden ändå inte kommer (mitt i hälsning, mitt i löpa) Signalen betyder ingenting. Kalla bara när du kan få hunden att komma. Annars: gå och hämta.
Kalla in bara för koppel och hemgång Inkallning = slutet på det roliga. Kalla in tio gånger per promenad, koppla en av dem. Belöna, släpp iväg.
Straffa eller skälla när hunden kommer sent Att komma fram är farligt. Nästa gång dröjer den längre. Belöna alltid när hunden kommer, oavsett hur lång tid det tog. Sänk svårigheten nästa gång.
Upprepa signalen: "Kom! Kom! KOM!" De första tre räknas inte. Signal en gång. Kommer inte hunden: hämta, backa ett steg.
Belöna slarvigt – en torr bit på 2 meters avstånd Det är inte värt att avbryta för. Belöna vid dina fötter, med det bästa, i tio sekunder.
Jaga hunden när den inte kommer Bästa leken någonsin. Spring åt andra hållet, sätt dig ner, väsnas – hunden följer rörelse bort från sig.
Sluta belöna när det "sitter" Signalen slits sakta ut. Variabel belöning, men aldrig noll. Jackpot då och då livet ut.

Nödinkallning – en signal som aldrig slits

Vardagsinkallningen kommer att slitas lite, hur noga du än är. Därför har många en andra signal som bara används i nödfall och som alltid, utan undantag, ger den största belöningen hunden känner till. Välj något du aldrig säger annars – ett ovanligt ord, eller en helt egen visselsignal (ett långt drag i stället för två korta). Ladda den som i steg 1 men med bara jackpot: 5–10 repetitioner om dagen i två veckor, sedan ett par gånger i veckan i tysta lägen, alltid med hundens bästa belöning. Använd den aldrig i vardagen, aldrig när du är osäker på om hunden kommer, och aldrig för att koppla. När den väl behövs – hunden på väg mot vägen – ska den sitta i ryggmärgen.

När det inte fungerar

Jakthundar och vittring. En jämthund, en drever eller en vizsla är avlad i generationer för att följa vittring och driva vilt; det är inte olydnad utan jobbet. För dem gäller samma protokoll, men med tre justeringar: steg 3 tar månader, inte veckor; friheten (Premack) är den belöning som slår allt; och släpande lina är normalläge i skogen under hela unghundstiden. Många jakthundsägare accepterar att hunden är lös bara på inhägnad mark eller under jakt, och kopplad eller i långlina i skogen resten av året. Det är ett rimligt beslut, inte ett misslyckande.

Tonårshunden. Mellan ungefär sex och arton månader "glömmer" många hundar inkallningen. Gå tillbaka till långlina utan dramatik och bygg upp igen; det går snabbare andra gången.

Hunden som kommer men inte låter sig fångas. Träna "ta i selen" separat: hundra repetitioner av hand mot sele → godis, hemma i soffan. Koppla sedan bara var tionde inkallning.

Hunden som kommer hemma men inte ute. Nästan alltid för stort hopp i störningstrappan. Lägg in fler mellansteg och stanna längre på varje.

Fungerar inget av det här efter några månaders konsekvent träning: gå en kurs. Svenska Brukshundklubbens lokalklubbar och SKK:s hundägarutbildning erbjuder valp- och vardagslydnadskurser i hela landet, och en instruktör som ser er tillsammans hittar oftast felet på ett pass. Inkallning hänger dessutom ihop med annat ni tränar: en hund som lärt sig att gå fint i koppel och att passera andra hundar har redan en vana att lyssna på dig i störning, och en valp som fått en bra socialisering har färre saker att bli rädd för och springa ifrån.

Reglerna du behöver kunna

  • 1 mars–20 augusti: hunden får inte springa lös i marker där det finns vilt (16 § tillsynslagen). Vilt finns i praktiken i all skog och mark. Långlina eller koppel.
  • Resten av året: hunden ska hållas under sådan tillsyn att den inte driver eller förföljer vilt. Lös bara om inkallningen håller för rådjur.
  • Jakträttshavaren får ta hand om en lös hund i marker med vilt (17 §), och ägaren ska underrättas.
  • Kommunen bestämmer via lokala ordningsföreskrifter var koppeltvång gäller året runt: ofta parker, badplatser, motionsspår och tätortens gator. Kontrollera din kommuns webbplats.
  • Utrustning: stackelhalsband är förbjudna enligt Jordbruksverkets föreskrifter L102 och elhalsband enligt djurskyddsförordningen. Halsband med helstrypfunktion utan spärr får inte användas när hunden binds upp (L102 3 kap. 36 §).
  • Tillsyn: ägaren ansvarar för allt hunden gör, även lös. En hund som är lös och inte kommer när den ska är ett lagbrott som drabbar dig, oavsett hur snäll den är.

Vanliga frågor

Hur lång tid tar det att lära en hund inkallning?

Räkna med 3–4 månader för en pålitlig inkallning i vardagsmiljöer om du tränar korta pass dagligen, och betydligt längre i skog med vittring. Underhållsträningen fortsätter sedan hela hundens liv.

Ska jag använda visselpipa eller ord för inkallning?

Visselpipan hörs längre och låter likadant oavsett vem som blåser eller hur stressad du är. Ordet har du alltid med dig. Många använder ord på nära håll och pipa på avstånd. Välj en ny signal, inte hundens namn.

Varför kommer inte min hund när jag ropar?

Oftast för att signalen är utsliten (den har sagts många gånger utan att något hänt), för att inkallning brukat betyda koppel och hemgång, eller för att du ropar i en situation som är för svår för hundens träningsnivå. Backa till långlina och lägre störning.

Ska jag skälla på hunden om den kommer sent?

Nej, aldrig. Hunden kopplar tillrättavisningen till att komma fram, inte till att den dröjde, och kommer långsammare nästa gång. Belöna att den kom och gör nästa övning lättare.

När får hunden springa lös i skogen?

Mellan 1 mars och 20 augusti får hundar inte springa lösa i marker där det finns vilt. Resten av året får den vara lös om du har sådan kontroll att den inte driver eller förföljer vilt – i praktiken en inkallning som fungerar. Kommunen kan ha koppeltvång på vissa platser året runt.

Hur lång ska en långlina vara?

10–15 meter räcker för inkallningsträning; längre blir svårt att hantera i skog. Fäst den alltid i en sele, aldrig i halsbandet, och håll den inte lindad runt handen.

Fungerar inkallning på jakthundar?

Ja, men det tar längre tid och kräver att friheten används som belöning. För många jakthundar är släpande långlina i skogen ett normalläge under unghundstiden, och en del ägare väljer att bara ha hunden lös under jakt eller på inhägnad mark.