Drever: korta ben, långt drev – svensk jakthund först, sällskap sedan

Fakta

Drever i siffror – hundregistret 2025

Vid årsskiftet 2025 fanns 7 416 drever i Jordbruksverkets hundregister – 0,7 procent av Sveriges 1 064 851 registrerade hundar och plats 27 av landets raser.

Drever är bland de tio vanligaste raserna i 70 av 290 kommuner och den allra vanligaste i 9. Flest finns i Ljungby (162), Värnamo (149), Gotland (142), Gislaved (142), Varberg (103).

Räknat som andel av kommunens alla hundar sticker Sävsjö (6 %), Gnosjö (6 %), Hylte (5 %) ut – där är var tjugonde hund en drever.

Rasen är i praktiken en syd- och mellansvensk hund: bara 2 procent av de kända hundarna finns i de fyra nordligaste länen.

Landsbygdsras: nästan ingen av de kända hundarna bor i de 14 största städerna, som annars har 20 procent av landets hundar.

Källa: Jordbruksverket, statistik ur hundregistret 2025. Kommunsiffrorna bygger på Jordbruksverkets topp 10-listor per kommun, så hundar i kommuner där rasen inte når topp 10 syns inte i dem. Se rasen på hundkartan →

Temperament

Lugn, stabil, envis och självständig. Drevern är avlad för att ensam följa ett rådjur i timmar, skällande, i sin egen takt – därför är den inte en hund som söker ögonkontakt eller frågar om lov. Hemma är den däremot påfallande enkel: tillgiven, tålmodig med barn, sällan vaktig, oftast bra med andra hundar och nöjd med att sova mellan jaktdagarna. Rasklubbens mål är en hund utan aggressivitet, nervositet eller skygghet, och det är i regel så den är. Skallet är högt och bärande – det ska höras på kilometers avstånd i skogen – och en drever som tråkas kan använda det hemma.

Passar för

Jägare, i första hand. Drevern är gjord för drevjakt på rådjur, hare och räv och den svenska stammen är i stort sett en jaktstam: ungefär tre av tio årsvalpar går drevprov. Som ren sällskapshund passar den lugna, tålmodiga människor som accepterar att hunden aldrig går lös utanför hägn och som kan ge den nosarbete – viltspår är den naturliga sysslan. Passar sämre för den som vill ha en lydig hund med inkallning, eller som bor så att ett bärande skall blir ett problem.

Motion och aktivering

Mellan jaktdagarna räcker 1–1,5 timme promenad med mycket nos, och drevern är lugn inomhus. Under jaktsäsong driver den i timmar och behöver vara i form. Viltspår, spårträning och långa skogsturer i lina är det som tillfredsställer den utanför jakten. Undvik hopp från bilen och höga soffor med en ung eller överviktig hund – kroppen är lång och benen korta. Håll vikten strikt; en drever som får jägarfamiljens matrester blir snabbt tung, och det syns i ryggen.

Päls och skötsel

Enklast tänkbara: en gummiborste i veckan, mer vid fällning. Bad sällan. Det som kräver omsorg är öronen – hängande, tunga och ofta i blöt gräs – som ska kontrolleras och rengöras regelbundet, särskilt efter jaktdagar. Titta över tassar och trampdynor efter drev på is och skare, och kontrollera hela kroppen för fästingar efter varje skogstur.

Hälsa

Drevern är en frisk ras med låg försäkringsbelastning, och Svenska Dreverklubben slopade kravet på HD-röntgen 2002, eftersom HD sällan ger kliniska problem i rasen. Klubbens avelskrav handlar i stället om funktion: för valphänvisning ska avelsdjur vara meriterade på både drevprov och utställning, och hanhundar tas upp på klubbens hanhundslista utifrån provresultat och avkommornas resultat. Rasens största egna hälsoproblem är jaktödem – lungödem som ger andningssvårigheter och onormal trötthet under eller efter jakt, med en ärftlighet kring 30 procent; hundar med symtom ska inte användas i avel, och rasklubben arbetar aktivt med att pressa ner frekvensen. Öroninflammation, ryggproblem hos överviktiga hundar samt enstaka fall av PRA och njurdysplasi förekommer. Fråga uppfödaren om jaktödem i linjen, om föräldrarnas provresultat och om hundarna bakom valpen är friska i öron och rygg.

Rasspecifika sjukdomar påverkar också försäkringspremie och undantag – kontrollera villkoren för just den här rasen innan du tecknar.

Rymningsbenägenhet – och brickan

Rasens benägenhet att sticka iväg avgör hur mycket du ska bry dig om brickan i halsbandet. Drevern försvinner på det klassiska sättet: den får upp ett rådjur, driver iväg med skallet på och är två mil bort när drevet tar slut. Många drevrar hittas ensamma vid en vägkant i skymningen efter jakten, trötta, och den som stannar bilen vill veta vem den tillhör. Oavsett ras: chipet är lagkrav och bevisar ägarskap, men det är det som står i halsbandet som gör att den som hittar djuret når dig samma kväll. Chip eller QR-bricka – skillnaden.

Vanliga namn

Sixten, Tyra, Bamse, Freja, Ludde och Ronja. Jägare väljer ofta korta, klassiska stövarnamn – Trulsa, Zorro, Tessan, Snuffe. Fler förslag i namnguiden A–Ö .

Vanliga frågor